tidyshell

Idag tog jag ett långt bad, så långt att jag blev till ett russin. 
Jag bara låg, satt och låg där igen och funderade fram och tillbaka.
Då slog tanken mig. Jag har antagligen behövt inse att problemen
kanske inte ligger hos de jag hela tiden beklagar mig över, utan hos mig själv..

Det är svårt att inse, och svårt att ta. Men jag kommer antagligen tvingas
sluta skylla ifrån mig och helt enkelt förstå att det är jag som har för
höga krav på personer som kommer mig nära.
Jag är så himla dum och tror på allt de folk säger till mig,
och tror att dom helhjärtat menar det dom slänger ur sig.
Visst är jag bra dum!, som inte tror att personer ska bryta löften de givit mig.
Det är ju tydligen självklart att man gör det? Vilken idiot jag varit..
Ska inte ställa mer krav på att de ska hålla sina tomma ord som flygit ur dom,
det verkar vara omöjligt och totalt hopplöst. För när jag beskyller dom
för att ha gjort mig ledsen blir dom i stället helt ifrån sig och vägrar hålla med
om att dom gjort fel.
Antagligen lever jag i någon slags sagodröm och tror att alla håller
lika hårt på sanning, ärlighet och trohet som jag. Men det är nog
bara några få knäppskallar till som gör det.

Haha på något ironisktvis försökte jag att dölja min förmåga att
skylla ifrån mig igen. Jag måste ju erkänna att jag har brister, minst lika
många som alla andra! Man kan försöka ändra på sig och försöka hålla
det man lovat sig själv. Men med mig känns det som att lära en gammal hund sitta.
Mina brister ligger inte bara i mina vanor eller som utvecklats under åren
utan dom har alltid funnits där sen barnaben och bor i min personlighet.
Hur ska jag då lyckas ändra på dom? Jag har lärt mig att leva med dom, men
problemet ligger i att människorna omkring mig kanske inte kan det..

Usch hur jag än vrider på allt är jag nog minst lika mycket
skit som många andra men ändå kan jag inte sluta skylla ifrån
mig och argumentera för mig själv. Det smakar inte gott utan riktigt
illa att svälja sin stolthet och behöva medge sina egna brister men
jag hoppas jag är mogen nog att göra det.
Ingen är ju perfekt som så många önskar. Kankse rätt bra ändå,
för jag skulle vara så grön av avund så jag skulle nog hata en perfekt person.

jävligt komplicerade funderingar jag har känner jag.
Kan ju hålla på att tjata om dom i evigheter..
Antagligen är det bara jag som förstår allt jag snurrar ihop =)